Alfta GIF Handboll åkte till IrstaBlixten 2019 med 4 lag, 53 spelare och 13 ledare som hade en makalöst rolig och givande helg tillsammans.
Föreningen hade även en domare med på IrstaBlixten, Emma Lindgren, och vi på webredaktionen var så klart nyfikna på hur det var så vi hörde av oss till Emma.
Web: Premiär som domare på IrstaBlixten för dig och domarkollegan Anny Ståhl från Ala IF, vilket upplevelse det måste ha varit! Berätta!
EL: Jo, det var en upplevelse tyckte vi båda. Samtidigt som det var jobbigt så var det en ny och viktig erfarenhet. Vi fick dela upp ett dagschema själva med de andra domarparen vi skulle dela plan med under dagarna, så vi delade upp det med X antal matcher på rad och sedan paus med de dubbla antalet eller lika många matcher som vi dömt. Vi dömde ca 1-1,5 timme i sträck, och det blev totalt 23 matcher för mig och Anny.
Web: Vad är det roligaste, och jobbigaste, med att vara domare?
EL: Det roligaste med att vara domare är att man får lära sig hur man tar snabba beslut och att samtidigt vara tillräckligt bestämd för att hålla fast vid beslutet. Samtidigt att så gott som det går att hålla ute alla kommentarer och klagomål man får av spelare och ledare. Jag har ingenting emot konstruktiv kritik men när ledare (oftast vuxna män) tror att unga människor inte har känslor har det gått för långt.
Web: Vad var det som gjorde att du bestämde dig för att döma på IrstaBlixten?
EL: Det började med att mamma frågade om jag hade varit intresserad om jag hade hittat någon att döma med och mamma gav som förslag att fråga Anny. Hennes pappa hade tydligen frågat samma sak och gav mig som förslag. Detta visste inte jag såklart så jag skickade till Anny på Instagram på skoj och hon svarade ja så vi anmälde oss och väntade på om vi blivit godkända eller inte.
Web: Vilka åldersgrupper dömde du?
EL: Vi dömde P-10, P-11, P-12 och F-12. Den andra eller tredje matchen vi dömde på cupen var Arbrå HK mot Göksten.
Web: Roligaste minnet från helgen?
EL: Det var mycket roligt som hände under helgen men det roligaste minnet måste ändå vara när en Arbrå-tränare sa "jaså är det ni som ska döma" och en finlandssvensk kvinna, förmodligen ledare för ett lag, som kom fram till mig efter sista matchen och sa till mig "ursäkta jag har följt dig några matcher nu och jag tycker du dömer så fint". Ett annat roligt minne är när våra föräldrar hämtade oss mellan två pass. När de sa att vi skulle på IKEA så kollade jag på Anny å sa "ätbar mat!" och skrattade då middagen på fredagskvällen inte varit någon höjdare..
Web: Du har varit föreningsdomare i en säsong nu, och har dessutom varit domare i Sveriges näst största handbollsturnering. Har du några planer redan nu inför nästa säsong?
EL: Jag skulle kunna döma Irsta igen någon gång men om det blir redan nästa säsong vet jag inte just nu. Jag anser att jag skulle behöva mer erfarenhet av att döma och att klara av ledare som inte tror att vi domare har några känslor. Jag har inte funderat på att döma andra cuper än, men om de kommer upp något tror jag att jag skulle kunna överväga det, men just nu ser jag fram emot nästa säsong som domare.