Damerna hade ett tufft eller rent av tungt år i damtvåan. Dessbättre vändes den nedåtgående trenden och laget såg till att bjuda på handbollsfester och på riktigt fint spel mot säsongens slutskede.
Tuffa förutsättningar
Från början eller egentligen sedan några år tillbaka visste ledarna i föreningen att det här skulle bli ett tungt år för damseniorerna. Få spelare från de egna leden och en ganska tunn trupp i väntan på att det ska fyllas på med nya spelare underifrån gjorde att förhandsprognoserna var lite pessimistiska. Klubben har haft några åldersgrupper där få egna spelare kommit upp till seniornivå och därför finns/fanns det ganska stora hål i vissa delar.
Målvaktssituationen
På målvaktssidan annonserade damlaget tom efter målvakt(er) tidigt på säsongen. Supermodiga Jessica Larsson räckte upp handen och gjorde en lysande resa genom året... Spelade tidigare (som ungdomsspelare) handboll i Arbrå HK och antog nu utmaningen. Legendaren Marlene Ljung (som alltid nekats att stå i mål på träningar av tränarna) ville gärna byta utespelarrollen mot en plats mellan stolparna och tuffingen Ljung hamnade där. Ett tag i alla fall - tills hon fick ett tungt skott i huvudet på en försäsongsmatch. Efter ett tag återkom dock "Marre" och blev den som stod klart mest under säsongen. Dessutom fanns Meya Johansson tillgänglig, men hon tillbringade säsongen i Boden för att göra lumpen men var ändå hemma vissa helger och tränade så ofta hon kunde.
Försäsongen
Försäsongen inleddes med tre matcher i Märstaområdet, fortsatte med våra matcher på hemmaplan i "Träningsmatch-helgen" och avslutades med två matcher i Borlänge. När det hela var över så hade vi spelat lika många matcher som en halv serie faktiskt. Det blev blandade resultat men ändå någon form av utveckling för vårt lag.
Seriespelet - Höstens dåliga start
Damlaget hade en riktigt tuff och jobbig start på seriespelet som man sedan fick dras med hela säsongen. Storförlust mot överlägsna seriesegrarna LIF Lindesberg i premiären följdes upp med en tuff bortahelg i Linköping där laget presterade dåligt och fick inse att nedre halvan av serien skulle bli lagets inriktning det här året fast laget ville annorlunda.
Berg och dal-banehösten
Vi vann hemma mot Örebro och Eskil men slarvade bort segrar mot Norrköping hemma och Göksten borta. När vi sedan reste till Enköping och hade bara 7 spelare, så vi lånade in Madde från Skånela, för att ens få ihop det. Enköpingsmatchen blev en av årets stora höjdare där laget slöt sig samman på ett imponerande sätt och klippte till hemmalaget med 6 mål. Lite av årets prestation!
Upplevelserna, festerna
Höstsäsongen avslutades med hemmaderby mot Arbrå HK. Här visade sig storheten i föreningen Alfta Handboll. 100 ungdomsspelare åt pizza och målades på skolan. En fjärdedel av läktaren togs upp av ungdomsspelarna. Hela hallen var fylld med människor. Det var handbollsfest och det svängde fram och tillbaka i en intensiv match innan den slutligen avgjordes i matchens näst sista skott. Ingen, oavsett publik, spelare, ledare eller domare gick hem oberörd efter upplevelsen i Alfta Sporthall
När lagen på våren möttes i Bollnäs Sporthall fick Elin Bolkeus göra comeback i handbollen efter några års frånvaro. Även i Bollnäs var det en fest. Kanske inte lika stor som i Alfta och inte lika jämn heller men det var ändå skapligt spännande till matchminut 58...
Framgångs- och frånvarovåren
Vårsäsongen började med en kaosmatch där vi var riktigt underlägsna nere i Eskilstuna men sedan tog vi oss samman och vann två riktigt viktiga segrar på hemmaplan först mot Göksten med 8 mål och mot Enköping med 3... I sammanhanget var det superviktiga segrar. Därefter följde ytterligare svåra veckor med tunn laguppställning mot både Lindesberg och Norrköping borta samt även i cupen mot Enköping där vi enbart hade 4 ordinarie spelare tillgängliga.
Inför hemmahelgen mot Linköpingslagen så krävdes det seger mot eRPing för att vi skulle klara oss kvar i serien och det var just vad som skedde. Seger med 6 mål och lugnet infann sig... Vi avslutade med säsongens kanske bästa försvarsinsats mot Örebro borta där vi ännu en gång vann och avslutade snyggt
Framtiden
Slutet gott som i de flesta sagor.
Från året kommer vi aldrig att glömma derby-matcherna med inramningen och det underbara i att få vara deltagande i festen. Vi gjorde inte den resultatmässiga säsongen som vi tänkte oss men vi har lärt oss mycket och tränat med våra blivande lagkamrater i F-06 (nästan) hela säsongen. I Oktober startar seriespelet för säsongen 23-24. Då syns vi igen. Sannolikt är damtruppen mycket större då och vi är mindre sårbara. Vi tar med oss minnena från hemmamatcherna, Enköping borta och Örebro borta. Nu ser vi bara framåt!
Vi syns snart igen!
Ha nu en härlig sommar kära publik och följare!
TACK för säsongen!